SmulanW

torsdag 6 april 2017

tisdag 4 april 2017

När ljuset går upp

Hmmm känner att jag har varit och är struts.

Under många år har det varit mer än vad vanligt.

Det började 2005 och då vad vi helt ovetande sen 2007 kom son nummer två och vi är fortfarande helt ovetande.

Två härliga pojkar :-D

Börja märka några år senare att den ene va högt och lågt och den andre kom talet väldigt sent.

Men det vad inte då vi börja förstå.

2008/2009 vad det en pedagog som fråga om hon fick ta sig ann den store pojken i ett skolarbete för han hade svårt med talet. Och det tyckte vi vad helt ok.

Det sluta med att hon tyckte vi skulle ta kontakt med en talpedagog och det gjorde vi 2009.

Efter många möten tror vi höll på i 1-1,5 år och hon tyckte vi skulle ta kontakt med BUP .

Sagt och gjort vart det skickat en remiss dit med det händ inget 2011 fick vi första mötet på BUP och sedan dess har vi gått på möten och kurser/utbildningar.

När stora grabben fick sin diagnos så började utredning på minstingen, massa möten igen och tester.

Detta vad om barnen.

På jobbet har det varit i omgångar dålig stämning på grund av nedskärningar omflyttning och särbehandling.

Och hemma är det tydligen jag ska ha koll på allt och plocka, städa, fixa allt.

Att vara mamma, fru men när ska jag vara jag?

När jag är hemma själv är jag så trött att har ingen ork till något.

Så nu sitter jag här och förstår att det är inte bara mina fall och hjärnskakningar som har orsakat mitt hälsotillstånd.

söndag 2 april 2017

Sluta Hyvla!

Vill börja med att säga att jag tycker om och trivs med mitt jobb.

För snart två månader sedan stod jag på jobbet och fick sån smärta i nacke, rygg, huvudet och illamående från helvetet.

Jag va tvungen att åka hem :-( tog kontakt med hälsocentralen, rekommendationerna vad att äta alvedon och Ipren i några dagar.

Jag gjorde som hon sa och det blev bättre tog nästa två veckor.

Yes, nu ska jag jobba nästa vecka!

På lördag vad jag ute och halkade och slog huvud och rygg rejält :-(

Vilade söndag till tisdag med smärta gavs sig inte så det vad bara att ringa HC igen och fick en tid till läkarn och boka tid till sjukgymnasten.

Sammanlagt har jag varit sjukskriven i 6 veckor och nu ytterligare 3 veckor på 50%. Och under denna tid och även nu så går jag hos sjukgymnasten 1-2 ggr i veckan.

Jag blir så frustrerad att inte kroppen vill som jag vill och så ska det förklaras till försäkringskassa hur mina arbetsuppgifter ser ut :-o

Dom har tydligen aldrig varit på en stormarknad :-/

Jo jag står och rullar tummarna hela mitt arbetspass och tar emot alla snälla kommentarer som kunder ger, kundkorgar och scannrar förflyttar sig själva, varor går tillbaka till sin givna plats när en kund ångra sig, postpaket som väger upp mot 20kg tar jag med en hand lätt som en plätt.

Och att ha 4-5 timmar i kassa med alla lyft om du gnäller över två tunga kassar vad tror du att jag lyfter i kassa?

Det är så mycket ljud och intryck på en dag och jag nu talar hur jag gör, när jag har en kund då fokuserar jag på hen och det är inte alla som förstår att man få vänta på sin tur.

Måste faktisk säga att övervägande av alla kunder är väldigt trevliga och roliga, det är därför jag trivs med mitt jobb.

Men har förstått att kropp tar stryk av detta jobb och veta att dom hyvla gör inte saken bättre, fler blir sjuka på grund av stress.

Nu är det inte bara inom handeln som dom hyvlar, men när ska dom se att det går inte i långa loppet.

När ska dom börja hyvla bland cheferna?

SLUTA HYVLA!